Ja.....Vart ska man börja ?......

Föl....

Fredagen den 8 april visade Bella mej att hon var på gång ang fölning, jag hade full koll på henne hela dagen, hon gick i hagen närmast gården ilag med sina andra kompisar allt för att hon skulle få ha det som vanligt. Men hon var arg på allt & alla en riktig huggorm men vad gör det en sån här gång jag visste ju vad som var på gång.

Hon var ute tills på kvällen då kom hon självmant fram till mej & talade om att nu vill jag gå in i min box. Tog in henne & hon började genast bete sej som att hon tänkte lägga sej ner & påbörja sin fölning, jag var helt säker på att detta blir ingen långvarig kväll/natt klockan var ju bara 19 när jag tog in henne. Jag skrev till min maglånare & ägare till det kommande fölet Sara Belin att nu är hon riktigt på gång vi var båda lika spända på vad bella hade i sin stora mage. Dock stannade allting av runt 20 men jag höll mej hela tiden i stallet för att vara säker på att jag skulle kunna rycka in & hjälpa till OM det skulle behövas.Då klockan var 22 och inget mera hände så bestämde jag mej för att släcka & gå in en stund för att värma mej jag höll verkligen på att frysa ihjäl    gick ut igen vid 22:30 men hn stog bara lungt & såg ut som att gäääääsp va tröttsamt med att ha dej springandes här hela tiden    (bus Bella)  gick åter in för att sedan gå ut igen runt 23 samma visa då också hur cool lugn som helst     Då allt var så lungt & inga tecken på att fölningen var så nära så bestämde jag mej för att gå ut en  gång i timmen ist. Kom ut igen ca 00:25 tände lampan & det första jag får se är en svettig Bella såg ut som hon hade doppat hela huvudet i en vattenhink det bara rann svett om hennes ansikte, han bara tänka.....Nu är det klart....Och mycket riktigt där låg ett nyfött föl som hade trasslat in sej i forstersäcken som tur var så hade hon trasslat in sej med ett bakben. När jag ser att Zorry & Bella återigen hade fått ett rödskäck ja då visste min glädje inga som helst gränser    nu var ju bara fråga vad tyckte Sara om att det var en skäck ? hon var ju lyckligt ovetande vad hon fått för föl då hon sussade gott på sin kudde när fölis föddes. Så det blev en glad överraskning för henne när hon vaknade & jag behövde inte bekymra mej det minsta hon var glad över att det blivit en skäck att det sen blev ett sto det var ju liksom ett extra + i kanten   

Sara har gett sitt föl ett så otroligt fint namn tycker jag hon har döpt sitt föl till Zibell   

Första gången ute

På dessa kort är Zibell 1 dag gamal   

Nyare bilder kommer på henne framöver här på bloggen.

Vädrets makter är inte på våran sida det regnar & är kallt & har så gjort i stort sett ända sedan hon föddes, så det gäller att passa på att släppa ut dom i hagen mellan alla skurar. Vill ej ha en blöt fölis som sen ska löpa risk för att bli förkyld nej där går gränsen, då gör jag hellre gladerligen mera jobb med att släppa ut & in. Finns ingen skönare känsla än att veta att lilla Zibell ligger i boxen & sussar gott i allt spån & ute faller regnet   

Håll utkik här på hemsidan & bloggen framöver så lovar jag att lägga in nya kort   

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi har även sagt Hej Då till Dandi som i onsdags åkte hem till sin ägare   

Det blev ett mycket jobbigt avsked för lilla Dandi ett avsked som hon absolut borde ha sluppit undan.

Anledningen till att jag skriver detta är bara för att jag "misstänker" att det kommer att pratas vitt & brett om mej & vad jag inte gjort & borde ha gjort med Dandi och jag betackar mej för ALLT skitsnack OM det nu är så att det ska pratas om mej. Ska det pratas vitt & brett om mej & hur jag hanterar hästar o.s.v så önskar jag att man håller sej till sanningen ang Dandi och ingenting annat. Är det någon som har några funderingar så svarar jag öppenhjärtligt på alla funderingar bara att höra av sej      

När Dandi föddes så bevakade mamma Bellami hennes som en höök & så har alltid Bellami gjort när hon fölat hon är så rädd & mån om sina bäbisar, helt riktigt i mina ögon vad vore hon för mamma om hon inte skulle vara rädd om sitt föl & vaka över henne varje sekund den första tiden ??. Hon gjorde alltså lika med Dandi som med alla andra sina föl. Då fölet sedan blir någon månad så vaktar hon inte lika mycket längre utan fölis får i stort sett röra sej helt fritt i flocken.

Problemet med Dandi har varit under hela detta året sedan hon föddes att hon har varit RÄDD & det har inte varit någon vanlig rädsla utan hon har mer eller mindre varit skräckslagen i vissa situationer t.e.x. vid beröring & när vi började & träna på att sätta på grimman. Jag har aldrig tidigare fått ett sådant föl e. Zorry & Bellami så för mej själv var detta nånting helt nytt att börja & jobba med.

Alla jobbar vi olika med sådana här föl, jag vet att vissa människor tränger in fölet i ett hörn i boxen & kränger på grimman har även hört att vissa "brottar" ner ?!?!?!?! fölungarna ALLT för att visa sin makt & visa vem som bestämmer, detta tillväga gångs sättet är för mej helt obegripligt hade jag gjort så med Dandi så hade hon tappat allt förtroende för människan.

Jag har själv hela tiden jobbat med Dandi i den takt hon själv har har funnit sej i, många gånger har det varit mycket tålamods prövande, men Dandi har plockat fram en sida hos mej som jag själv inte visste att jag hade, jag hade mycket tålamod undanstoppat i min kropp som jag inte visste att jag hade    ( de du syrran de trodde du inte va   )

Så med andra ord så har det varit så roligt och jobba med lilla rädda Dandi. Att se Dandi göra framsteg för varje dag som går ja den lyckan & glädjen den går ej att beskriva. Lyckan var total.

Jag har hela tiden haft kontakt med maglånaren & berättat för denne hur Dandi varit men jag måste faktiskt erkänna att jag har hela tiden haft magkänslan av att maglånaren inte riktigt förstått hur Dandi varit/haft det.

Jag tänker INTE under några omständigheter bossa/höja rösten/brotta ner/ tränga in i något hörn en rädd liten ponny DÄR går min gräns. jag låter det hellre ta sin lilla tid med allt jag bygger hellre upp självförtroendet på denna lilla häst sakta men säkert. Så jobbar jag med mina föl/unghästar jag tar ALLT i deras egna takt, dom ska tycka att saker vi gör är roliga inte otäcka & hemska. Om sen maglånaren har andra ideer om hur rädda föl/unghästar ska hanteras JA det får stå för denne, men så länge som hästen går hos mej så jobbar jag med hästen i denns egna takt, sen får andra tycka /säga vad dom vill.

Jag betackar mej även för ord från maglånaren då denne ser sitt föl för första gången. Så långa ben du har, så där kan du väl inte se ut ?!?!?!!!! Och du är ju riktigt FUL ?!?!?!?!  känner man så inför sitt föl när man ser denne för första gången så kan man hålla detta inom sej själv tills man lämnat gården/hagen. !!!!!!!

Jag betackar mej även för "sura miner/hån" av maglånaren då jag INTE går med på att plocka bort fölungen ur boxen VARJE DAG i ett års tid då mamman och dom andra hästarna går in & äter sitt kraftfoder allt för att maglånaren inte tycker att föl/unghästar behöver något kraftfoder, hon skulle enbart få äta hö annars blev hon för fet. 

Jag finner mej i väldigt mycket & jag ställer mer än gärna upp & hjälper till på alla sätt & vis bara jag kan, jag är inte rädd för att jobba & hugga i jag älskar verkligen att jobba. Men att plocka bort en liten fölunge från sin mamma i ett års tid/varje dag där går gränsen !!!!!

Här hos mej äter fölungarna/unghästarna ilag med sin mamma både i stallet & ute, hur sedan maglånaren gör när denne väl har hämtat sin häst det bryr jag mej inte det minsta om. Har fölet/unghästen lämnat min gård då har jag inget mera med hästen att göra. Som min kloka duktiga vän Berit sa. En ettåring blir vad man gör dom till, bara man tar det i deras takt.

Jag hade tyvärr inte möjlighet att last träna/ köra Dandi i transport här hemma & detta berättade jag tydligt för maglånaren, om denna sedan tycker att jag inte haft tillräckligt med social träning med Dandi eller att Dandi var ohanterad ja det för även stå för henne. 

Dandi fick som sagt en mycket jobbig resa hemifrån det blev en lång & utdragen brottnings match då hon skulle lastas i transporten, hemskt att se, men jag känner att jag måste få berömma & ge en STOR ELOGE till maglånarens VÄN som var med. Denna människa var så duktig med Dandi hela tiden & fasten Dandi var panikslagen & slog volter i luften & gjorde allt för att slippa på på transporten, så höll sej denna fantastiska/snälla människa sej cool lugn hela tiden fasten Dandi stundtals slängde henne som en vante, utan denna fina människa´s lugn & tålamod så blev lastningen något lättare för Dandi, jag bugar & tackar för din fina insats i detta kniviga läge. STOR ELOGE till maglånarens vän. TACK.....

Jag har nu berättat min version av hur allt varit med Dandi sedan hon föddes samt hur jag själv jobbar med rädda föl/unghästar. Alla jobbar vi olika & det har jag full förståelse för.....

Om.... det nu finns någon som undrar VARFÖR jag inte last tränat Dandi & VARFÖR jag inte kört omkring med henne i transporten inför den långa resan, jag finns det några sådana funderingar så är ni välkommna att höra av er till mej så ska jag öppenhjärtligt berättan sanningen. Jag finns på Facebook, mejl & telefon.

Det VIKTIGA för mej är att SANNINGEN kommer fram & INGET annat.

Nu tänker jag INTE kommentera detta mera, utan jag önskar nu Dandi & hennes nya matte all lycka i framtiden. jag hoppas av hela mitt    att Dandi ska släppa på sin rädsla & att ni finner varann framöver & att ni får många fina år tillsamman. Lycka Till......