Hallååå finns det någon kvar som tittar in här fortfarande ??   

Bloggen har legat vilande i snart ett år, inte på grund av brist på uppdaterande & saknad av lust att uppdatera nej då lusten att skriva här har funnits men orken & energin att komma till skott har inte funnits då jag mått fruktansvärt dåligt under hela 2017. 2017 har nog varit det jobbigaste året någonsin sedan jag drabbades av panikångest & psykisk ohälsa för många härrans år sedan.

2017 var året då jag förlorade min sista förälder i livet, min älskade pappa somnade in efter en längre tid sjukdom, jag har under åren vetat att denna dagen skulle komma, men man är ALDRIG förberedd hur mycket man än tror det. Under 3 års tid har jag nu förlorat mamma, pappa, styvmamma & min "exktra mamma" ALLA som varit mitt stora stöd under den större delen av mitt liv. At förlora alla dessa på så kort tid ja det tog knäcken på mej. Men livet måste gå vidare, jag vet. Jag är sakta men säkert på väg tillbaka till livet som glad shettisägare, även om det går sakta så ser jag nu mera ljuset i tunneln & bara det känns ju positivt.

2017 började också med att Zorry blev sjuk, mycket sjuk, efter flera behandlingar här hemma med butta & inget blev bättre så begav vi oss till vetrenären med honom för att röntka hovarna då han under en längre tid varit mycket tafflig i sin gång samt haft puls & visat på hög smärta. 

Röntken resultatet var allt annat än roliga, på båda fram var det både rotation & sänkning och på vånster fram så var det bara några millimeter kvar tills hovbenet skulle gå igenom sulan.

Vetrenären dömde ut Zorry & ville avliva honom direkt, jag själv var helt förkrossad MEN jag gick på min magkänsla & ville ta hem honom för att försöka med medecin om det gick att ha honom kvar över våren ALLT för att jag ville betäcka några av mina egna ston med honom innan jag lät honom vandra vidare. Vetrenären sa visst försök men hör av dej om det inte går jag lovade att det gör jag.

Väl hemma så började vi om med en ny omgång med butta & sen bytte jag hovslagare då den jag hade då inte alls värkat Zorry som han var van att bli värkad. Kontaktade en hovslagare som skulle vara mycket duktig på detta med sänkning av hovbenet samt mycket duktig på allt inom hovslageri. Jag hade INGET att förlora kosta vad det kosta vill, jag kände jag MÅSTE bara försöka & göra allt som står i min makt för min älskade häst.

Hovslagaren kom tittade en längre tid på Zorry´s hovar sen fick jag ta ut honom ur boxen, ur boxen går han på stapplande hovar & vill helst inte röra sej. Hovslagaren börjar värka honom & korrigera & gud vet allt han gjorde men duktig var han det märktes MYCKET kunnig & duktig. När hovslagaren väl var klar & Zorry skulle få gå in i boxen igen så märker jag DIREKT att han kunde röra sej på ett helt annat vis, inte alls den stappliga trippiga gången som han hade när vi gick ut ur boxen, jag trodde jag såg i syne & tänkte detta är bara inbillning, släppte in honom i bxen & DÄR märker jag också skillnad när han ska vända sej om, ALLT gick mkt lättare för honom jag tänkte jaf DRÖMMER....

Dagen efter så skulle han få komma ut i en sjukhage (bara utanför stallet) och döm om min STORA förvåning nr jag ser att jag inte alls dömmde HAN GICK BÄTTRE inte alls tafflig gång & trippig & hela Zorry utstrålade GLÄDJE & jag likaså....

Tiden efter första värkningen var helt fantastisk, han blev bättre & bättre för varje dag som gick & jag trodde knappt mina ögon...Ett MIRAKEL hade skett....Den nya hovslagaren kom åter ett par gånger till sen flyttade han tyvärr & kunde inte fortsätta & hjälpa mej så jag återgick till min gamla hovslagare som jag har haft till honom ända sedan han var liten ( EJ hon som felvärkat honom) 

Efter ca 5-6 veckor efter att Gavin (nya hovslagaren) värkat honom från första gången så kunde jag helt ta bort ALL smärtlindring på honom          

Sänkningarna & rotationen kommer han ALDRIG att bli fri ifrån, men ett mirakel skedde & Zorry blev så pass bra så han kunde leva vidare som en vacker hag ponny      

Idag har jag återgått till min gamla hovslagare som jag haft under alla tidigare år till honom & vid sista värkningen som var för några veckor sedan så såg hon bara LITE förändringar kvar på vänster fram´s hov dom andra 3 hovarna syns INGENTING efter varken fång el säkning, utan hovarna är hur fina som helst (fasten jag vet ju att sänkningen finns kvar i hovarna) hovslagaren är själv helt MÅLLÖS över detta att det har gått så ofantligt bra för min lilla KRIGARE Zorry     

Idag är Zorry en glad 21 åring som gallopperar & busar hur han vill i hagen, han lever verkligen livet glada dagar & även han tror jag längtar efter att få bli pappa igen i sommar   

Det är fortfarande för mej en STOR GÅTA HUR han kunde klara även detta, på hösten 2016 var han ju också så nära att få sluta sina dagar p.g.a en mycket kraftig infektion i låret och medecinen han fick slog ut mage& tarm på honom, han var även då så illa därann så då var han bara TIMMAR från att även då avlivas...Men min STARKA KÄMPE klarade det också ( Tack vara ett enormt stort stöd & fantastisk hjälp av min underbara vän May Söderqvist    )

En sak är då säker....Min Zorry kom till mej som 1 åring & vi har redan nu hunnit att kampera ihop i 20 år & med den viljan & styrkan han visar upp så hoppas jag att vi får uppleva både hans 30 & 35 års dag ihop, för en KÄMPE det är vad han är (önskar att även jag vore lika stark som honom)   

Jag lägger nu det mycket jobbiga året 2017 bakom mej & blickar nu framåt mot ett BRA 2018  istället    

Under 2017 så föddes inget föl hos oss, saknade efter ett föl att gosa med var enormt stort men jag hade sedan tidigare bestämt mej för att inte betäska så jag höll den planen.

2017 betäckte jag så Bella med Zorry igen så nu hoppas vi att hon nedkommer med ett litet föl i början på maj iår. Hon börjar så smått bli lite rund om magen & vi längtar båda efter detta lilla föl.

Zorry hade en bra betäckningssäsong med 3 utomstående ston så nu servi fram emot en spännande sommar med föl efter honom hoppas så att det blir något skäckföl    

Några avkommor har visats på utställningar under 2017 & i mina ögon har det gått bra för dom alla.

Men mera information & bilder om detta komme ri nästa inlägg om några dagar   

Detta får vara allt för idag, nu vet ni att Bloggen fortfarande lever    

En varm KRAM till er alla från mej   

Carina