Jösses 4 månader sedan jag skrev här sist, även nästan 4 månader sedan hemsidan uppdaterades, tråkigt JA jag vet, men det finns orsaker till varför inget hänt på hemsidan & bloggen.

Vet inte vart jag ska börja....

Isa....

Jag fick även iår äran av min underbara vän Marie att få låna hennes shettis sto Regnbågens Isa..Isa kom i början på juni & både jag & Zorry var så lyckliga över att hon även kommit detta året också till oss..Isa var sej lik, full i bus & hyss förgyllde hon våra dagar med älskade häst    veckorna gick & allt var bra, men så hände det som INTE skulle få hända Isa blev "mystiskt" sjuk...Vi trodde först att det var hovrötan som ställde till det för henne, hovslagaren var hit & visst hade hon röta men inte så mkt enligt honom så att hon skulle vara så dålig för det, dock behandlade han henne för det. Dagarna gick hon blev lite bättre men dock inte helt okej...Hovslagaren kom åter för att kolla om det var fång som spökade. Isa kollades men någon fång var det inte, detta satt högre upp i kroppen på henne, hovslagaren visste inte vad som felade. Vi kontaktade vetrenär men denna kunde inte heller säga vad det var, Isa var så pass dålig så vi ville inte köra henne längre sträckor. Några dagar senare så började det vända & hon började bli sej lik igen sakta men säkert, dock svettades hon kopiösa mängder (hon var EJ halt p.g.a någon fång) men annars pigg & glad & älskade sin mat. hon blev som sagt bättre & mådde bättre en stund för att sedan bli sämre igen, till sist så tog Marie hem henne för att ha närmare till "riktiga" vetrenärer...Det hela slutade dock i en mkt tråkig historia, så Isa springer nu mera på dom evigt gröna ängarna, skönt för henne men tråkigt för oss andra som inte fick veta vad som felade i hennes kropp..Jag är så innerligt tacksam & glad för att jag fick en "sista" sommar med Isa hon förgyllde verkligen min sommar med alla sina "hyss" som hon hittade på, tror aldrig att jag skrattat så mkt åt en häst som jag fick göra år Isa denna sommaren. Isa lämnar ett mkt stort tomrum i mitt hjärta, men nu vet jag att hon har det bra, älskade Isa tack för allt jag kommer aldrig att glömma dej du din vackra finurliga busiga häst   

När jag hunnit sörja Isa ett tag så kom nästa smäll....Zorry blev sjuk....Mkt sjuk....

Kom ut i stallet en morgon & då kunde han inte flytta bakdelen när han skulle vända sej, bakdelen löd inte honom alls. Jag konstaterade ganska fort att det satt i hans vänstra bakben...Kollade igenom honom, tog temp & sen gick jag in & ringde vetrenär...Vetrenären kunde inte på telefon säga vad det var så denne ville avvakta någon dag, blev han sämre så skulle jag återkomma omgående och sämre blev han....

Nästa dag så hade det blossat upp en stor svullnad på insidan av vänster lår han började även bli tjock i vänster benet...In & ringa vetten igen & näst kommande dag bar det av till vetrenärerna i Rättvik..Då hade Zorry så ont & var så svullen i hela benet så han kunde inte stöda på det alls..

Väl framme så utbrast vetten OJ ÄR HAN SÅ DÅLIG. Hon började genast undersöka honom & kunde snabbt medela att hon kunde inte höra att nånting skulle vara krossat i benet/låret. Zorry röntkades ur alla vinklar för att finna orsaken/utesluta att nåt ben var brutet. Bilderna visade inte på något brutet PUST kan inte med ord beskriva den lättnaden jag kände då..

Vi fick gå in i ett annat rum. Väl där så konstaterades det att Zorry var mkt svullen i v.b. 

Vetten stack hål på svullnaden som nu letat sej ner i leden. Varet bara forsade ut, vetten tog en massa prover & ledens spolades rent med div saker. Vetten konstaterade att Zorry hade fått en MYCKET kraftig infektion i leden. Flera olika pencelinsorter sattes in & jag fick en massa råd om hur jag skulle göra med allting hemmavid. Efter en heldag hos vetten (vi hade tid 9:30 & åkte hem 15:30) så bar det så av hemåt.

Dagen efter resan (lördag) så började Zorry äta dåligt samt dricka dåligt.På söndagen så var han så loj & slö & tempen visade på 39,5 & åt absolut ingenting. Jag rev gräs provade med morötter äpplen knäckebröd ja ALLT som jag visste att han yckte om men han vägrade äta..

Min puls började stiga av rädsla vad händer, tanken på hippolyppemi började komma, jag visste att jag MÅSTE få honom att börja äta, men det var lönlöst han vägrade äta stog bara & hängde & hade hög feber trots så många olika pencelin sorter i kroppen, nu var paniken nära hos mej, vad skulle jag göra ?

jag valde att ta ut honom & sätta honom i en sjukhage så pass att han fick komma ut & se sina tjejer jag hade panik så jag gjorde allt som jag kom på för att "lätta upp" honom, visst han blev glad över att få se sina flickor men det var allt han fortsatte att ställa sej & bara hänga med huvudet.

Efter ett tag så lägger han sej ner & & jag inser direkt att magen måste vara helt ur balans då den var så stor fasten han låg ner. När han väl låg där & jag stog brevid honom så kände jag bara att måtte han inte börja & svettas & bara rulla runt nu för då är det väl tarmvred på gång..Som TUR VA så gjorde han inte det men han tog ett djupt andetag SEN brakade det loss i baken på honom. På 1 timme så gjorde han 10 högar allt var löst det bara sprutade ur honom...Han var alltså förstoppad...

Han fortsatte att ha diarre en diarre som bara blev värre & värre dagarna efter. ALLT han fick i sej (som dock var mkt mkt lite) så rann det bara rakt igenom honom...Nu började även vetten bli orolig...En medecin togs bort men det blev inte någon bättring han kunde inte äta alls & åt han nånting så rann det rakt igenom honom...På en mkt kort tid så tappade Zorry halva sin vikt revbenen började på att synas. Jag började så sakta inse att jag kommer att förlora honom om det inte vänder, & vände det gjorde det INTE. Jag förberedde mej på att ta farväl av honom så här kunde vi inte fortsätta då jag förstog av andra vetrenärer att det inte fanns någon återvändo...Tror jag ALDRIG har gråtit så mkt som jag gjorde dessa dagar, inga tårar fanns kvar & jag ville bara sluta med allt vad hästar heter. Ingen Zorry = inget hästliv för mej mera...

Då kom vändningen...Jag fick tips av vetten att ge honom en pasta som skulel stoppa upp hans diarre + att jag fick tips av en vän om ett mag/tarm medel som skulle vara väldigt bra..Jag köpte båda delarna det fick bära eller brista detta var sista utvägen jag kunde ta till blev det inte bättre nu på 1 dygn så hade jag bestämt mej, han skule få sluta sina dagar hur ont det än gjorde att tänka så så hade jag bestämt mej...

Det kommande dygnet var avgörande & dygnet gick & jag märkte på avföringen att det INTE var lika vattnig längre, men som vanligt så trodde jag att jag inbillade mej, inte kunde det väl vara så VÄL att det höll på att vända ? jag litade på mn magkänsla & inväntade dag 2 (sen jag började med pastan & mag/tarm medlet) & DÅ fick jag se att det jag sett dagen innan VAR SANT avföringen hade blivit fastare. Dagarna gick & det vände sakta men säkert, jag trodde knappt mina ögon men det var SANT...

Vid detta lagret så hade Zorry börjat & äta gräset som han gick på men hö var han INTE intresserad utav. Då fick jag tips om Luzern Hackstrå köpte en sådan säck & la några nävar av detta i hans krubba & döm om min STORA förvåning när han börjar & äta av detta omgående, kan inte me dord beskriva den känslan heller, jag var så otroligt lycklig & så glad min Zorry bäbis hade börjat & äta !!!!!!

Nästa morgon när jag kommer ut så står han även & äter TORRHÖ & gnäggar glatt till mej, ja jag säger då bara en sak det gick ett LYCKORUS genom min kropp, jag var SÅ LYCKLIG, dock försiktigt lycklig jag var ju inte säker på om detta skulle få fortsätta, men tack & lov så gjorde det det han fick livsgnistan & energin tillbaka efter denna fruktansvärda pärs som han fick genom gå.

Vetten har berättat för mej i efterhand att Zorry var mycket mycket nära döden, men som hon också sa...Det ska till en SHETLAND för att klara en sådan här pärs & lyckas & överleva detta hon var mäkta imponerad av vilken kämpe han var min så högt älskade häst Zorry   

Lyckan log mot oss 2 igen   

Dock varade inte lyckan så länge...

När jag skulle leda in Zorry från hagen en kväll så halkade han på isen & sträckte höger bakben rakt bakåt & sen blev han halt igen. Varför ens TRO att nånting skulle få gå bra ?

Det blev återigen boxvila för honom & medecin.

Han är idag mkt bättre men går ff på lite butta & står på boxvila.

Har beställt hit en tjej som är kiropraktor som ska titta på honom då jag upplever det som att det kan komma från lårmuskeln/korset på honom.

Han är idag en pigg Zorry som så väl har tröttnat på att stå på boxvila, men vi hoppas nu att detta är slutet på hans skade bekymmer & att han nu istället får FÖRBLI frisk, orkar inte med en till sån här hemsk pärs...

Så kort & gott så har hela hösten gått i sjukdomens tecken både på djur & anhöriga vilket har gjort att jag tappat gnistan TOTALT för att ens uppdatera hemsidan, men jag tycker nu att vi har haft våran beskräda del av sjuklighet både på djur & anhöriga så nu hoppas jag att 2017 ska bli ett bättre år för oss...

Mina tankar hittills för 2017 går i funderingar på om jag ska betäcka några ston eller ej, Bella SKA betäckas vet dock ej i dagsläget om jag lånar ut magen på henne igen ELLER om jag betäcker & behåller fölet själv, har ev en maglånare men inget är spikat i dagsläget. Återstår som sagt att se hur det ser ut till våren sommaren, än har jag ju tid på mej att fundera & planera..

En sak som redan är bestämt det är att jag ska visa Victoria på 3 års premeringen i Agusti.

Tanken var att Victoria skulle ha flyttat i okt/nov men det blev tyvärr ändrade planer så hon blev kvar, vilket jag idag är mkt glad över då hon är en så underbar individ på alla sätt & vis. Funderar på om jag ska lämna iväg henne på inkörning i vår eller ej, skulle vilja kunna matcha henne inför premeringen med att jobba henne bakom vagn, ja ja fundera & planera kan man ju göra återstår sen att se om drömmarna förverkligas   

Sist men inte minst så vill jag önska er alla fina vänner & bloggläsare en fortsatt underbar jul, var rädda om varann....

Jösses 4 månader sedan jag skrev här sist, även nästan 4 månader sedan hemsidan uppdaterades, tråkigt JA jag vet, men det finns orsaker till varför inget hänt på hemsidan & bloggen.

Vet inte vart jag ska börja....

Isa....

Jag fick även iår äran av min underbara vän Marie att få låna hennes shettis sto Regnbågens Isa..Isa kom i början på juni & både jag & Zorry var så lyckliga över att hon även kommit detta året också till oss..Isa var sej lik, full i bus & hyss förgyllde hon våra dagar med älskade häst    veckorna gick & allt var bra, men så hände det som INTE skulle få hända Isa blev "mystiskt" sjuk...Vi trodde först att det var hovrötan som ställde till det för henne, hovslagaren var hit & visst hade hon röta men inte så mkt enligt honom så att hon skulle vara så dålig för det, dock behandlade han henne för det. Dagarna gick hon blev lite bättre men dock inte helt okej...Hovslagaren kom åter för att kolla om det var fång som spökade. Isa kollades men någon fång var det inte, detta satt högre upp i kroppen på henne, hovslagaren visste inte vad som felade. Vi kontaktade vetrenär men denna kunde inte heller säga vad det var, Isa var så pass dålig så vi ville inte köra henne längre sträckor. Några dagar senare så började det vända & hon började bli sej lik igen sakta men säkert, dock svettades hon kopiösa mängder (hon var EJ halt p.g.a någon fång) men annars pigg & glad & älskade sin mat. hon blev som sagt bättre & mådde bättre en stund för att sedan bli sämre igen, till sist så tog Marie hem henne för att ha närmare till "riktiga" vetrenärer...Det hela slutade dock i en mkt tråkig historia, så Isa springer nu mera på dom evigt gröna ängarna, skönt för henne men tråkigt för oss andra som inte fick veta vad som felade i hennes kropp..Jag är så innerligt tacksam & glad för att jag fick en "sista" sommar med Isa hon förgyllde verkligen min sommar med alla sina "hyss" som hon hittade på, tror aldrig att jag skrattat så mkt åt en häst som jag fick göra år Isa denna sommaren. Isa lämnar ett mkt stort tomrum i mitt hjärta, men nu vet jag att hon har det bra, älskade Isa tack för allt jag kommer aldrig att glömma dej du din vackra finurliga busiga häst   

När jag hunnit sörja Isa ett tag så kom nästa smäll....Zorry blev sjuk....Mkt sjuk....

Kom ut i stallet en morgon & då kunde han inte flytta bakdelen när han skulle vända sej, bakdelen löd inte honom alls. Jag konstaterade ganska fort att det satt i hans vänstra bakben...Kollade igenom honom, tog temp & sen gick jag in & ringde vetrenär...Vetrenären kunde inte på telefon säga vad det var så denne ville avvakta någon dag, blev han sämre så skulle jag återkomma omgående och sämre blev han....

Nästa dag så hade det blossat upp en stor svullnad på insidan av vänster lår han började även bli tjock i vänster benet...In & ringa vetten igen & näst kommande dag bar det av till vetrenärerna i Rättvik..Då hade Zorry så ont & var så svullen i hela benet så han kunde inte stöda på det alls..

Väl framme så utbrast vetten OJ ÄR HAN SÅ DÅLIG. Hon började genast undersöka honom & kunde snabbt medela att hon kunde inte höra att nånting skulle vara krossat i benet/låret. Zorry röntkades ur alla vinklar för att finna orsaken/utesluta att nåt ben var brutet. Bilderna visade inte på något brutet PUST kan inte med ord beskriva den lättnaden jag kände då..

Vi fick gå in i ett annat rum. Väl där så konstaterades det att Zorry var mkt svullen i v.b. 

Vetten stack hål på svullnaden som nu letat sej ner i leden. Varet bara forsade ut, vetten tog en massa prover & ledens spolades rent med div saker. Vetten konstaterade att Zorry hade fått en MYCKET kraftig infektion i leden. Flera olika pencelinsorter sattes in & jag fick en massa råd om hur jag skulle göra med allting hemmavid. Efter en heldag hos vetten (vi hade tid 9:30 & åkte hem 15:30) så bar det så av hemåt.

Dagen efter resan (lördag) så började Zorry äta dåligt samt dricka dåligt.På söndagen så var han så loj & slö & tempen visade på 39,5 & åt absolut ingenting. Jag rev gräs provade med morötter äpplen knäckebröd ja ALLT som jag visste att han yckte om men han vägrade äta..

Min puls började stiga av rädsla vad händer, tanken på hippolyppemi började komma, jag visste att jag MÅSTE få honom att börja äta, men det var lönlöst han vägrade äta stog bara & hängde & hade hög feber trots så många olika pencelin sorter i kroppen, nu var paniken nära hos mej, vad skulle jag göra ?

jag valde att ta ut honom & sätta honom i en sjukhage så pass att han fick komma ut & se sina tjejer jag hade panik så jag gjorde allt som jag kom på för att "lätta upp" honom, visst han blev glad över att få se sina flickor men det var allt han fortsatte att ställa sej & bara hänga med huvudet.

Efter ett tag så lägger han sej ner & & jag inser direkt att magen måste vara helt ur balans då den var så stor fasten han låg ner. När han väl låg där & jag stog brevid honom så kände jag bara att måtte han inte börja & svettas & bara rulla runt nu för då är det väl tarmvred på gång..Som TUR VA så gjorde han inte det men han tog ett djupt andetag SEN brakade det loss i baken på honom. På 1 timme så gjorde han 10 högar allt var löst det bara sprutade ur honom...Han var alltså förstoppad...

Han fortsatte att ha diarre en diarre som bara blev värre & värre dagarna efter. ALLT han fick i sej (som dock var mkt mkt lite) så rann det bara rakt igenom honom...Nu började även vetten bli orolig...En medecin togs bort men det blev inte någon bättring han kunde inte äta alls & åt han nånting så rann det rakt igenom honom...På en mkt kort tid så tappade Zorry halva sin vikt revbenen började på att synas. Jag började så sakta inse att jag kommer att förlora honom om det inte vänder, & vände det gjorde det INTE. Jag förberedde mej på att ta farväl av honom så här kunde vi inte fortsätta då jag förstog av andra vetrenärer att det inte fanns någon återvändo...Tror jag ALDRIG har gråtit så mkt som jag gjorde dessa dagar, inga tårar fanns kvar & jag ville bara sluta med allt vad hästar heter. Ingen Zorry = inget hästliv för mej mera...

Då kom vändningen...Jag fick tips av vetten att ge honom en pasta som skulel stoppa upp hans diarre + att jag fick tips av en vän om ett mag/tarm medel som skulle vara väldigt bra..Jag köpte båda delarna det fick bära eller brista detta var sista utvägen jag kunde ta till blev det inte bättre nu på 1 dygn så hade jag bestämt mej, han skule få sluta sina dagar hur ont det än gjorde att tänka så så hade jag bestämt mej...

Det kommande dygnet var avgörande & dygnet gick & jag märkte på avföringen att det INTE var lika vattnig längre, men som vanligt så trodde jag att jag inbillade mej, inte kunde det väl vara så VÄL att det höll på att vända ? jag litade på mn magkänsla & inväntade dag 2 (sen jag började med pastan & mag/tarm medlet) & DÅ fick jag se att det jag sett dagen innan VAR SANT avföringen hade blivit fastare. Dagarna gick & det vände sakta men säkert, jag trodde knappt mina ögon men det var SANT...

Vid detta lagret så hade Zorry börjat & äta gräset som han gick på men hö var han INTE intresserad utav. Då fick jag tips om Luzern Hackstrå köpte en sådan säck & la några nävar av detta i hans krubba & döm om min STORA förvåning när han börjar & äta av detta omgående, kan inte me dord beskriva den känslan heller, jag var så otroligt lycklig & så glad min Zorry bäbis hade börjat & äta !!!!!!

Nästa morgon när jag kommer ut så står han även & äter TORRHÖ & gnäggar glatt till mej, ja jag säger då bara en sak det gick ett LYCKORUS genom min kropp, jag var SÅ LYCKLIG, dock försiktigt lycklig jag var ju inte säker på om detta skulle få fortsätta, men tack & lov så gjorde det det han fick livsgnistan & energin tillbaka efter denna fruktansvärda pärs som han fick genom gå.

Vetten har berättat för mej i efterhand att Zorry var mycket mycket nära döden, men som hon också sa...Det ska till en SHETLAND för att klara en sådan här pärs & lyckas & överleva detta hon var mäkta imponerad av vilken kämpe han var min så högt älskade häst Zorry   

Lyckan log mot oss 2 igen   

Dock varade inte lyckan så länge...

När jag skulle leda in Zorry från hagen en kväll så halkade han på isen & sträckte höger bakben rakt bakåt & sen blev han halt igen. Varför ens TRO att nånting skulle få gå bra ?

Det blev återigen boxvila för honom & medecin.

Han är idag mkt bättre men går ff på lite butta & står på boxvila.

Har beställt hit en tjej som är kiropraktor som ska titta på honom då jag upplever det som att det kan komma från lårmuskeln/korset på honom.

Han är idag en pigg Zorry som så väl har tröttnat på att stå på boxvila, men vi hoppas nu att detta är slutet på hans skade bekymmer & att han nu istället får FÖRBLI frisk, orkar inte med en till sån här hemsk pärs...

Så kort & gott så har hela hösten gått i sjukdomens tecken både på djur & anhöriga vilket har gjort att jag tappat gnistan TOTALT för att ens uppdatera hemsidan, men jag tycker nu att vi har haft våran beskräda del av sjuklighet både på djur & anhöriga så nu hoppas jag att 2017 ska bli ett bättre år för oss...

Mina tankar hittills för 2017 går i funderingar på om jag ska betäcka några ston eller ej, Bella SKA betäckas vet dock ej i dagsläget om jag lånar ut magen på henne igen ELLER om jag betäcker & behåller fölet själv, har ev en maglånare men inget är spikat i dagsläget. Återstår som sagt att se hur det ser ut till våren sommaren, än har jag ju tid på mej att fundera & planera..

En sak som redan är bestämt det är att jag ska visa Victoria på 3 års premeringen i Agusti.

Tanken var att Victoria skulle ha flyttat i okt/nov men det blev tyvärr ändrade planer så hon blev kvar, vilket jag idag är mkt glad över då hon är en så underbar individ på alla sätt & vis. Funderar på om jag ska lämna iväg henne på inkörning i vår eller ej, skulle vilja kunna matcha henne inför premeringen med att jobba henne bakom vagn, ja ja fundera & planera kan man ju göra återstår sen att se om drömmarna förverkligas   

Sist men inte minst så vill jag önska er alla fina vänner & bloggläsare en fortsatt underbar jul, var rädda om varann....

Så har vi gått in i höst månaden Agusti, jag säger som så många andra *vart tog sommaren vägen* ? jag ska INTE klaga då jag inte gillar när det är för varmt utan lagom är bäst för min del. Det har för det mesta varit bra temperaturer som man kan jobba i & det gillar jag som sagt bäst. jag hade många hade många planer för denna sommaren, men i vanlig ordning så blir det inte som man tänkt sej. P.g.a sjukdom i familjen "igen" så tappade jag lusten/orken till allt ett tag, därav att det inte blivit uppdaterat här på några månader   

Min kompis Marie var så snäll & lånade ut sitt sto till mej igen denna sommaren (som sällskap till zorry) med tanke på hur sjuk hon blev förra sommaren här så var jag lite nervös att ta hit henne igen, men jag hade inget val kände jag. sagt & gjort hon kom hit piggare än någonsin, hennes 21 år syns inte på långa vägar, hon är nästan piggare än alla mina hästar så hon bär verkligen sin ålder med värdighet OCH hon vet minsann hur hon vill ha det, jösses vilken bestämd dam          henne får man verkligen stryka "med hårs" för att hon ska göra som mna vill      man kan inte annat än älska henne   

Min hovslagare upptäckte röta på alla hennes 4 hovar vi satte in behandling omgående men det hade radn gått för långt, rötan hade fått ett kraftigt tag om hennes hovar, så dom sista veckorna har hon varit riktigt dålig, men med hjälp av underbara vetrenärer i Rättvik samt kunnig hovslagare så har det nu ÄNTLIGEN vänt (vet nästan inte om jag ens törs skriva ordet vänt) rötan har så sakterliga fått ge med sej    men tyvärr så har hon troligtvis drabbats av belasningsfång fram då rötan var värst på bakhovarna & hon haft mkt ont av det. Men med snabb medecinering & div andra produkter så har det som sagt vänt & jag känner mej så otroligt glad & lycklig för det, Isa har ju kämpat med fång i många många år men alltid kommit tillbaka, men man vet ju aldrig när dagen kommer då medecinen inte hjälper henne mera.Nu får vi bara hålla tummarna att hon får fortsätta & må bra.

Häromdagen fick jag ett så otroligt fint kort på Bellami & Zorry´s dotter Verdandi af prästmyren jag är så innerligt GLAD för att jag fått "en andra chans" att få följa henne, då det blev så tråkig stämmning mellan mej & ägaren då Dandi skulle åka hem till henne.Så här i efterhand så skulle jag ha reagerat på ett annat sätt än vad jag gjorde, MEN jag är INTE sämre människa än att jag kryper till korset & ber om ursäkt för att jag har betett mej illa samt att jag ångrar mej djupt för vad jag sagt/skrivit. Jag har försökt att lägga detta bakom mej, men det är svårt, jag har sårat en annan människa & det gör idag ont i mitt    men jag måste försöka komma över detta nu & inte älta detta mera. Förlåt catherine & TACK för att du låter mej följa Dandi   

_____________________________________________________________________________________

En dröm har också gått i uppfyllelse   

För några dagar sedan så ringde telefonen, kollade på nummret kände inte igen det utan tänkte, jävla försäljare    men jag svarade & i andra änden presenterade sej en man vid namn Morgan Johansson (tur att ingen såg mej då han presenterade sej          ) Han ringde för att berätta att dom hade gjort en avkommebedömning på Zorry (tror jag att han sa iaf, blev så nervös) & att han var klar för höjning till A  

Stackars Morgan jag trodde inte på honom, trodde han skojade för detta kunde ju inte vara sant ?? jag frågade honom driver du med mej ? skojar du ? (ni som känner mej väl vet hur jag blir) Men han sa flera gånger NEJ det är SANT tankarna bara rusade i min skalle, fick svårt att andas (fick en chock) så sekunderna efter att det verkligen gått in i min skalle att detta var verklighet ja då visste min glädje inga som helst gränser    

Tankarna for genast tillbaka då jag köpte honom som 1 1/2 åring & då han kom på denna stora lastbil som körde honom till mej. Jag hade bara sett honom på Video & kort tidigare & när jag kliver in i lastbilen för att se vad jag köpt så det första jag får se är 2 STORA avels oxar som reste på samma transport som honom, men längre in i transporten DÄR stog han min älskade lilla Zorry    

Ut klev en helt o uppfostrad & tuff unghingst som jag blev så totalt förälskad i, det var kärlek vid första ögonkastet      

Vilken fantastisk resa vi har gjort sedan den dagen jag & Zorry. Man kan inte annat än fälla glädjetårar när man tänker på resan vi gjort han & jag. Undrar om resan ska sluta här eller om vi ska satsa på "nya" mål ??

Tänk yttterligare en dröm som jag haft har gått i uppfyllelse, han kan nu mera titulera sej A Premierad tack vare sin fina nedärvning   

Men detta hade han & jag inte kunnat uppnå utan er FANTASTISKA STO ÄGARE som har kommit med era fina ston till honom, TACK för att ni har visat avkommorna på utställningar/premeringar det är tack vare detta som han idag kan titulera sej A premierad   

Nästa helg är det dax för ytterligare en Zorry dotter att göra entre på premeringen, det är min egna uppfödning Blåklockans Black Madgic ( Tiora) som har hunnit bli hela 3 år. Jag kommer själv inte att närvara i Rättvik utan jag önskar ägaren Ros Marie STORT LYCKA TILL vi håller tummarna stenhårt här hemma för er      

I september ska ytterligare en uppfödning från mej visas fram, Anna Halvarsson har valt att visa Blåklockans Eagel Spirit på hingstpremeringen    Så nu har jag några "glädje glimtar" att se fram emot känns jätte roligt. Varmt LYCKA TILL Anna du vet att tummarna hålles hårt här hemma för er      

     Hallåååå    I´m  back    

Tro det eller ej, men jag tänkte skriva några rader här så att ni vet att jag INTE lagt ner varken blogg eller hemsida.      

Många tror säkert det när det är mer än 2 månader sedan jag skrev här sist, men det har hänt saker här hemma som gör att min tid inte längre räcker till för att uppdatera bloggen så ofta som jag skulle vilja.

Min gubbe har återigen blivit sjuk & nu kan han ej göra så mycket här hemma mera, så nu har jag hur mycket jobb som helst att göra. Att ha en så här stor trädgård som vi har det kräver enormt mkt tid att hålla den iordning med allt vad det innebär. Jag tycker det är JÄTTE roligt att få pyssla i trädgården jag NJUTER verkligen av varje sekund bland både ogräs & vackra blommor MEN ibalnd kan även detta bli för mycket & jag känner att jag inte hinner med allt jag vill göra. Men nu är det som det är, jag har fått lära mej att prioritera saker & ting & ta det som är viktigast i första hand & strunta i att dammtussarna i huset ligger där dom ligger, det är ju hur som "änglarnas tofflor"      

Iom allt som hänt så känner jag att jag inte riktigt räcker till åt hästarna längre, så jag har gått i funderingar på att sälja/låna ut Victoria. Jag tycker INTE att en 2 åring bara ska gå i en hage & inget göra, någon sysselsättning tycker jag att alla hästar bör ha. MEN att riktigt släppa taget & inte "leva sin dröm" är också väldigt jobbigt, hästarna är ju min STORA glädje & mitt "energitillskott" så att släppa taget är väldigt svårt.

Jag har ju noga planerat Victoria & jag har ju hela tiden haft planen att visa henne på 3 års premeringen i Långnäs nästa höst (2017) om det blir samma domare som alla andra år (blir det inte det så söker jag mej till en annan plats) sen när Victoria är 4 år så hade jag planerat att hon skulle få träffa en vacker kille & inte vilken kille som helst utan en "rödskimmelkille" har så länge jag kan minnas önskat mej en rödskimmel häst som går i min hage   

Att bara ge upp alla dessa drömmar är svårt, mkt svårt, har ett hem dit jag skulle kunna sälja alla mina hästar verkligen ett TOPPENHEM & jag har kontaktat h*n & denne var intresserad av Victoria, men jag står fortfarande & trampar på samma ställe & vet inte hur jag ska/vill göra.

Jag tycker att hon är så innerligt vacker min underbara goa Victoria   

Nåja tiden får utvisa hur det blir emd allting.

Min syster & "mina drängar" kom & hälsade på mej en dag & vi begav oss till hagen för hästmys & borstning av dom alla.

Lilla Zibell växer så det knakar & nyfiken till tusen på ALLT. Grimman jag hade i handen tyckte hon var jätte spännande så jag trädde på henne den på huvudet, jaha tycktes hon tänka vad är deta för remmar då ??    snacka om cool fölunge

Även Zorry fick komma ut på promenad då det var dax för brunstkoll på Bella igen, Bella vägrar visa någon brunst efter fölningen, hon kanske är ett sto som bara vill ha föl vartannat år ? vad vet jag än har jag iaf inte sett någon brunst på henne. Dock brunstade Bellami som en tok denna dagen men Bellami har nu fått gå i pension nu ska hon & Erotica få leva ett fint & härligt pensionärsliv & bara tänka på sej själva.

Kameran var framme även då vi gick med Zorry   

Zorry´s dotter Lyktans Penny som vi lånat ut på foder har i dagarna varit ute på en hopptävling & gick felfritt i båda klasser, kan inte med ord beskriva hur GLAD & LYCKLIG jag är över att hon just hamnade hos dessa fantastiska hästmänniskor, jag var MYCKET noga med vart jag släppte henne då jag bestämde mej för att lämna ut henne på foder igen, & tänk att jag än en gong hittade ett så bra ställe till henne, LYCKA är bara förnamnet på vad jag känner      

Ja tänk nu på fredag blir Zibell 3 veckor gammal, känns som tiden bara rusar iväg, känns som det var igår som jag hittade henne i boxen   

Finner inte ord för hur underbar denna lilla fölunge är, så social mot alla, det ska klias i massor & helst sitta i knäna på en när man kommer in i hagen/boxen.

Hon är även väldigt tuff mot dom andra hästarna i hagen, lägger öronen bakåt & går till attack mot dom om dom kommer för nära henne & mamma Bella, hon drar sej heller inte för att vända baken till & kikka åt dom, hon gör verkligen allt för att sätta sej i respekt hos dom äldre, själv så kan jag inte annat än stå brevid & skratta åt henne det ser för hejjigt ut.

När jag släppte ihop dom alla så var det precis som jag trodde att det skulle vara. Erotica talade snällt med tydligt om att, du får gå ilag med mej men DÄR borta är din mamma så håll dej till henne du. Bellami gjorde likadant visade snällt medn tydligt att, håll dej till din mamma du. Victoria däremot blev JÄTTE nyfiken & hade väldigt svårt att hålla sej borta från Zibell så Bella fick sätta Victoria på plats rejält & visa vems bäbis det var. Snäll som Victoria är så höll hon sej på säkert avstånd men gjorde ändå sina försök med att få kontakt med Zibell. Efter några dagar så lyckades Victoria få komma nära Zibell & dom fann varann direkt, så i skrivande stund så är Victoria överlycklig över sin nya lekkamrat så underbart att se.

Det känns så skönt när man känner igen sina hästar både innantill & utantill så man vet hur dom fungerar i dom flesta situationer.

Det är fortfarande ett evigt passande med att plocka in & ut Zibell då hon blir trött & vill lägga sej ner & sova. Jag vill inte att hon ska ligga på kalla baken & sova ännu tycker att hon är för liten för det, jag vill inte under några omständigheter få en förkyld liten fölunge, nej då jobbar jag hellre lite extra med att plocka in & ut ett tag till.

Har haft kameran med mej ut för att försöka & fota Zibell, ena dagen var det bara BUS i skallen på henne så det var svårt att få till några kort.

Här är Zibell 1,5 vecka gammal

Här är Zibell 2 veckor fyllda.

Gamlingen Almnäs Erotica Rs 4017 fick också vara med på bild. Och NEJ hon är inte dräktig utan bara "mycket" välmående gammal dam i sina bästa år      

Detta får vara allt för denna gången       

Ja.....Vart ska man börja ?......

Föl....

Fredagen den 8 april visade Bella mej att hon var på gång ang fölning, jag hade full koll på henne hela dagen, hon gick i hagen närmast gården ilag med sina andra kompisar allt för att hon skulle få ha det som vanligt. Men hon var arg på allt & alla en riktig huggorm men vad gör det en sån här gång jag visste ju vad som var på gång.

Hon var ute tills på kvällen då kom hon självmant fram till mej & talade om att nu vill jag gå in i min box. Tog in henne & hon började genast bete sej som att hon tänkte lägga sej ner & påbörja sin fölning, jag var helt säker på att detta blir ingen långvarig kväll/natt klockan var ju bara 19 när jag tog in henne. Jag skrev till min maglånare & ägare till det kommande fölet Sara Belin att nu är hon riktigt på gång vi var båda lika spända på vad bella hade i sin stora mage. Dock stannade allting av runt 20 men jag höll mej hela tiden i stallet för att vara säker på att jag skulle kunna rycka in & hjälpa till OM det skulle behövas.Då klockan var 22 och inget mera hände så bestämde jag mej för att släcka & gå in en stund för att värma mej jag höll verkligen på att frysa ihjäl    gick ut igen vid 22:30 men hn stog bara lungt & såg ut som att gäääääsp va tröttsamt med att ha dej springandes här hela tiden    (bus Bella)  gick åter in för att sedan gå ut igen runt 23 samma visa då också hur cool lugn som helst     Då allt var så lungt & inga tecken på att fölningen var så nära så bestämde jag mej för att gå ut en  gång i timmen ist. Kom ut igen ca 00:25 tände lampan & det första jag får se är en svettig Bella såg ut som hon hade doppat hela huvudet i en vattenhink det bara rann svett om hennes ansikte, han bara tänka.....Nu är det klart....Och mycket riktigt där låg ett nyfött föl som hade trasslat in sej i forstersäcken som tur var så hade hon trasslat in sej med ett bakben. När jag ser att Zorry & Bella återigen hade fått ett rödskäck ja då visste min glädje inga som helst gränser    nu var ju bara fråga vad tyckte Sara om att det var en skäck ? hon var ju lyckligt ovetande vad hon fått för föl då hon sussade gott på sin kudde när fölis föddes. Så det blev en glad överraskning för henne när hon vaknade & jag behövde inte bekymra mej det minsta hon var glad över att det blivit en skäck att det sen blev ett sto det var ju liksom ett extra + i kanten   

Sara har gett sitt föl ett så otroligt fint namn tycker jag hon har döpt sitt föl till Zibell   

Första gången ute

På dessa kort är Zibell 1 dag gamal   

Nyare bilder kommer på henne framöver här på bloggen.

Vädrets makter är inte på våran sida det regnar & är kallt & har så gjort i stort sett ända sedan hon föddes, så det gäller att passa på att släppa ut dom i hagen mellan alla skurar. Vill ej ha en blöt fölis som sen ska löpa risk för att bli förkyld nej där går gränsen, då gör jag hellre gladerligen mera jobb med att släppa ut & in. Finns ingen skönare känsla än att veta att lilla Zibell ligger i boxen & sussar gott i allt spån & ute faller regnet   

Håll utkik här på hemsidan & bloggen framöver så lovar jag att lägga in nya kort   

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi har även sagt Hej Då till Dandi som i onsdags åkte hem till sin ägare   

Det blev ett mycket jobbigt avsked för lilla Dandi ett avsked som hon absolut borde ha sluppit undan.

Anledningen till att jag skriver detta är bara för att jag "misstänker" att det kommer att pratas vitt & brett om mej & vad jag inte gjort & borde ha gjort med Dandi och jag betackar mej för ALLT skitsnack OM det nu är så att det ska pratas om mej. Ska det pratas vitt & brett om mej & hur jag hanterar hästar o.s.v så önskar jag att man håller sej till sanningen ang Dandi och ingenting annat. Är det någon som har några funderingar så svarar jag öppenhjärtligt på alla funderingar bara att höra av sej      

När Dandi föddes så bevakade mamma Bellami hennes som en höök & så har alltid Bellami gjort när hon fölat hon är så rädd & mån om sina bäbisar, helt riktigt i mina ögon vad vore hon för mamma om hon inte skulle vara rädd om sitt föl & vaka över henne varje sekund den första tiden ??. Hon gjorde alltså lika med Dandi som med alla andra sina föl. Då fölet sedan blir någon månad så vaktar hon inte lika mycket längre utan fölis får i stort sett röra sej helt fritt i flocken.

Problemet med Dandi har varit under hela detta året sedan hon föddes att hon har varit RÄDD & det har inte varit någon vanlig rädsla utan hon har mer eller mindre varit skräckslagen i vissa situationer t.e.x. vid beröring & när vi började & träna på att sätta på grimman. Jag har aldrig tidigare fått ett sådant föl e. Zorry & Bellami så för mej själv var detta nånting helt nytt att börja & jobba med.

Alla jobbar vi olika med sådana här föl, jag vet att vissa människor tränger in fölet i ett hörn i boxen & kränger på grimman har även hört att vissa "brottar" ner ?!?!?!?! fölungarna ALLT för att visa sin makt & visa vem som bestämmer, detta tillväga gångs sättet är för mej helt obegripligt hade jag gjort så med Dandi så hade hon tappat allt förtroende för människan.

Jag har själv hela tiden jobbat med Dandi i den takt hon själv har har funnit sej i, många gånger har det varit mycket tålamods prövande, men Dandi har plockat fram en sida hos mej som jag själv inte visste att jag hade, jag hade mycket tålamod undanstoppat i min kropp som jag inte visste att jag hade    ( de du syrran de trodde du inte va   )

Så med andra ord så har det varit så roligt och jobba med lilla rädda Dandi. Att se Dandi göra framsteg för varje dag som går ja den lyckan & glädjen den går ej att beskriva. Lyckan var total.

Jag har hela tiden haft kontakt med maglånaren & berättat för denne hur Dandi varit men jag måste faktiskt erkänna att jag har hela tiden haft magkänslan av att maglånaren inte riktigt förstått hur Dandi varit/haft det.

Jag tänker INTE under några omständigheter bossa/höja rösten/brotta ner/ tränga in i något hörn en rädd liten ponny DÄR går min gräns. jag låter det hellre ta sin lilla tid med allt jag bygger hellre upp självförtroendet på denna lilla häst sakta men säkert. Så jobbar jag med mina föl/unghästar jag tar ALLT i deras egna takt, dom ska tycka att saker vi gör är roliga inte otäcka & hemska. Om sen maglånaren har andra ideer om hur rädda föl/unghästar ska hanteras JA det får stå för denne, men så länge som hästen går hos mej så jobbar jag med hästen i denns egna takt, sen får andra tycka /säga vad dom vill.

Jag betackar mej även för ord från maglånaren då denne ser sitt föl för första gången. Så långa ben du har, så där kan du väl inte se ut ?!?!?!!!! Och du är ju riktigt FUL ?!?!?!?!  känner man så inför sitt föl när man ser denne för första gången så kan man hålla detta inom sej själv tills man lämnat gården/hagen. !!!!!!!

Jag betackar mej även för "sura miner/hån" av maglånaren då jag INTE går med på att plocka bort fölungen ur boxen VARJE DAG i ett års tid då mamman och dom andra hästarna går in & äter sitt kraftfoder allt för att maglånaren inte tycker att föl/unghästar behöver något kraftfoder, hon skulle enbart få äta hö annars blev hon för fet. 

Jag finner mej i väldigt mycket & jag ställer mer än gärna upp & hjälper till på alla sätt & vis bara jag kan, jag är inte rädd för att jobba & hugga i jag älskar verkligen att jobba. Men att plocka bort en liten fölunge från sin mamma i ett års tid/varje dag där går gränsen !!!!!

Här hos mej äter fölungarna/unghästarna ilag med sin mamma både i stallet & ute, hur sedan maglånaren gör när denne väl har hämtat sin häst det bryr jag mej inte det minsta om. Har fölet/unghästen lämnat min gård då har jag inget mera med hästen att göra. Som min kloka duktiga vän Berit sa. En ettåring blir vad man gör dom till, bara man tar det i deras takt.

Jag hade tyvärr inte möjlighet att last träna/ köra Dandi i transport här hemma & detta berättade jag tydligt för maglånaren, om denna sedan tycker att jag inte haft tillräckligt med social träning med Dandi eller att Dandi var ohanterad ja det för även stå för henne. 

Dandi fick som sagt en mycket jobbig resa hemifrån det blev en lång & utdragen brottnings match då hon skulle lastas i transporten, hemskt att se, men jag känner att jag måste få berömma & ge en STOR ELOGE till maglånarens VÄN som var med. Denna människa var så duktig med Dandi hela tiden & fasten Dandi var panikslagen & slog volter i luften & gjorde allt för att slippa på på transporten, så höll sej denna fantastiska/snälla människa sej cool lugn hela tiden fasten Dandi stundtals slängde henne som en vante, utan denna fina människa´s lugn & tålamod så blev lastningen något lättare för Dandi, jag bugar & tackar för din fina insats i detta kniviga läge. STOR ELOGE till maglånarens vän. TACK.....

Jag har nu berättat min version av hur allt varit med Dandi sedan hon föddes samt hur jag själv jobbar med rädda föl/unghästar. Alla jobbar vi olika & det har jag full förståelse för.....

Om.... det nu finns någon som undrar VARFÖR jag inte last tränat Dandi & VARFÖR jag inte kört omkring med henne i transporten inför den långa resan, jag finns det några sådana funderingar så är ni välkommna att höra av er till mej så ska jag öppenhjärtligt berättan sanningen. Jag finns på Facebook, mejl & telefon.

Det VIKTIGA för mej är att SANNINGEN kommer fram & INGET annat.

Nu tänker jag INTE kommentera detta mera, utan jag önskar nu Dandi & hennes nya matte all lycka i framtiden. jag hoppas av hela mitt    att Dandi ska släppa på sin rädsla & att ni finner varann framöver & att ni får många fina år tillsamman. Lycka Till......

Så här inför betäckningstider så tänkte jag börja visa lite Zorry avkommor på Indexsidan, då jag själv är HOPPLÖS lat på att ta nya frächa kort, hoppas att lusten att fota kommer tillbaka med våren/sommaren.

Först ut får vara det otroligt fina stoet Zandidi som är e det allt för tidigt bortgågna "toppstoet" Gläntans Pingla   

Zandidi har lyckats med bedriften att trots unga år bli. Champion föl, Champion ungsto, BIS vinnare på 43 poäng, Diplomsto & även fått titeln SUCH 

Min hund Molly har varit sjuk i ca 2 veckor, jag har själv misstänkt livmodersinflammaton på henne, men då jag inte har någon "egen" erfarenhet av detta så har jag hela tiden haft kontakt med May på Älvåsens Stuteri & hon har väglett mej hela tiden, TACK än en gång May för ALLT du är en pärla    En annan vetrenär sa till mej en gång för länge sedan följande,,,,, Vänd dej till May om du får problem, det hon inte vet/kan är inte värt att veta. Så det finns alltså fler än jag som tycker att hon är en utomordentligt kunnig & fantastisk människa. jag är så glad att du finns i mitt liv på ett eller annat vis May.   

Molly har varit hängig/slö & ätit dåligt, hon löpte i December & nu betedde hon sej igen som om hon skulle börja löpa, jag blev MYCKET misstänksam, kände direkt att nu är det nånting som inte stämmer.

I fredags i förra veckan kontaktade jag vetten i Torsby för råd. Dom sa KOM IN OMEDELBART  

Att då stå här & veta att vetten vill se henne omedelbart & jag själv inte kan köra dessa 10 mil enkel väg det kan jag bara beskriva med ett ord ETT RENT HELVETE !!!!!!

Paniken / Ångesten blev fruktansvärd jag visste inte vad jag skulle ta mej till dom skrämde verkligen upp mej där hos vetten i Torsby. VEM skulle jag  kunna be att köra mej dit med så kort varsel ?? dom flesta av mina vänner jobbar ju (dom flesta inom vården) Ringde till min styvdotter Ida & hennes kille Micke & dom var i Mora & handlade (7 mil hemifrån) MEN dessa underbara fina människor avbryter sin "shoppingtur" & reser hem i en rasande fart för att kunna köra in mej & Molly så fort som möjligt. Jag kan inte med ord beskriva lättnaden/kärleken till dessa snälla/goa/fina underbara ungdomar      TACK älskade ungdomar !!!!!!!

Väl framme så kollades Molly upp & vi träffade en jätte bra vetrenär & hon berättade vad dom hittat så hon säger med tanke på hundens ålder så undrar vi hur du vill göra ?? GÖRA sa jag ???? det är väl inget att fundera på OPERERA så klart.....Hon hade livmodersinflamation....

Vi lämnade in Molly i trygga händer & åkte vidare för att äta mat sen hälsa på Micke´s härliga föräldrar. Men Först åkte vi in i "Halla" för att överraska Erika    vilken min hon fick när hon såg mej i hennes hall      den minen var betalbar     

Jag fick ÄNTLIGEN se Zorry´s son Sixten oj oj vilken skönhet (fasten han har skönhetsfel) en kille HELT i pappa´s fotspår SÅÅÅÅ lik Zorry oj oj, en riktig goding som jag gärna hade stoppat i bagageluckan & tagit med hem       

Hoppas av hela mitt    Erika att du kommer på andra tankar ang honom          

Klockan 18:30 fick vi så äntligen åka tillbaka för att hämta hem min älskade hund.. OP hade gått bara bra så vi fick åka hem trötta men så otroligt lyckliga & glada allihop.

Men jag kan inte sluta & fundera på VAD är det som kostar så ofantligt mycket ?? operationen gick på nästan 15:000      

Nu har en vecka gått & Molly är sitt gammla vanliga jag igen. På tisdag nästa vecka så ska vi ta stygnen, känner en så otrolig LÄTTNAD över att detta nu är gjort & att jag nu förhoppningsvis får några år till med mitt allra största    Molly fyller 11 år nu i Juni.

Har börjat träna med Dandi igen & jag är GRYMT inponerad över henne. Från att ha varit LIVRÄDD/NERVIG för ALLT så har hon nu "landat" i sej själv & ist blivit nyfiken på livet. Det är numera en stor fröjd att jobba med henne. Dock så har hon tyvärr ärft Bellamis "utanpå nerver" men jag hoppas att bara hon får landa hos sin matte catherine & dom två får lära känna varann så kommeer Catherine att ha en TROGENvän för resten av livet som kommer att vilja göra ALLT rätt för sin matte, kruxet är bara det att man måste ha ett enormt tålamod, har man bara det så är hon hur rolig som helst att jobba med, älskade lilla Dandi   

Bellami har jag nu stallat in nattetid hon har i skrivande stund 22 dagar kvar tills beräknat földatum. Jag hoppas verkligen att hon håller på sej tills dess så får vi hoppas att lite värme också kan komma, våren är på väg till oss DOCK går det en aningens seeeeeegt.....

Önskar er alla en fortsatt trevlig helg, var rädda om varann....

Varm KRAM till er som läser ända hit ner.....

Carina

Ny månad & denna månaden har vi äntligen gått in i ett VÅR tecken då mars månad kallas för vårmånaden, & visst jag kan hålla med till en viss del att den kan kallas för vårmånad för vi hade några helt fantastiska dagar i början på denna månad med flera + grader & strålande sol & TAK DROPP oj oj så vi satt längs husväggen & bara njöööt av solen & droppande vatten från taket jag & min underbara vän Margit    men den lyckan varade inte så många dagar för vädret slog snabbt om till ett evigt snöande igen & snön faller fortfarande i skrivande stund, jag är så innerligt TRÖTT på snön, nu vill jag att våren så sakta ska komma så man kan tillbringa dom mesta timmarna utomhus, så NEJ TACK vädergudarna inge mera snö nu    

I mitten på förra månaden så blev Bella dålig. Jag såg på henne att nånting inte stämde hon hängde inte med flocken när dom skulle gå in & hon höll sej mest för sej själv, trodde först att det var fölis som gjorde att hon var lite "loj" men dagarna gick & hon blev sämre & sen fick jag se vad som orsakade det hela....FÅNG....

   Jag verkligen HATAR denna jävla sjukdom, paniken steg inom mej då hon är dräktig & allt, rädd för att hon nu skulle kasta fölis p.g.a sina smärtor som hon hade    jag visste att vi hade en helvetes tid framför oss jag & goa fina Bella.

Jag kontaktade genast vetrenärerna i Rättvik & när jag berättade läget så lugnade han mej med att det jag berättade så tydde allt på ett "lättare" fånganfall (om det nu verkligen finns några sådana) men vetten sa så & jag litar till 150% på hans omdöme, en mkt bra & klok vetrenär i mina ögon. Bella fick stå på box i några dagar så att hon kunde lägga sej ner i en mjuk bädd & vila. Jag tillbringade många timmar i stallet med henne & bara pysslade om henne från topp till tå & hon NJÖT verkligen oj oj man verkligen såg i hennes ögon borsta mera matte, borsta mera, lite till höger också jaaa just DÄR kliar det också    jag kunde inte annat än skratta åt min lilla tossfia   

Av en slump så satt jag & tittade i börjes katalogen på nätet & hittade ett medel som skulle "stabilisera" mage/tarm hos hästen. Började läsa på vad det innehöll & jag tänkte att det får bära eller brista skadar inte att prova om det kan hjälpa så vore det ju super tänkte jag, sagt & gjort pulvret beställdes.

Började ge Bella av detta direkt då jag fick det, hon vägrade ju först äta maten så klart för matte hade ju lagt "gift" i maten som luktade BLÄÄÄÄÄÄ    

Men hon hade ätit upp maten & pulvret under natten, så dag 2 fick hon igen & åt då upp allt direkt.

dag 3 märkte jag när jag kom ut på morgonen att hon hade en helt annan blick i ögonen hon var piggare & inte lika mkt smärta i ögonen som tidigare och mycket riktigt jag hade RÄTT, när jag tog ut Zorry så blev hon heltokig i stallet när hon blev ensam hon höll på & riva boxen, Bella ahde fått sitt "jävlar anamma" tillbaka YES oj så glad jag blev. 

Från att tidigare bara stått & hängt & avlastat alla 4 hovarna/legat väldigt mycket/ haft puls & varit väldigt varm i hovarna/ samt stapplat fram så kunde hon gå till hagen dag 3 mycket lättare än förut. jag fortsatte att ge detta pulvret & när hon hade ätit detta pulvret i 7 dagar så var hon HELT återställd syntes INGENTING av fången den var ett minne blott, jag trodde INTE mina ögon, men det var sant hon TRAVADE dessutom till hagen självmant samt visade alla återigen att hon var på benen igen OCH hon var minsann fortfarande ledaren i hagen....Så de så..... jag log & skrattade om vartannat åt henne....Så lycklig hon var att inte längre behöva ha ont....

Nu säger jag INTE att det var detta pulvret som gjorde att fången gick tillbaka så snabbt den kanske hade  gått tillbaka endå ? det vet jag inte & det kommer jag aldrig att få svar på MEN jag är dock 100% säker på att detta pulvret hjälpte till på ett eller annat vis. Ska tillägga att Bella INTE fick någon annan medecin mot fången utan ENBART detta pulvret....

Jag har nu helt slutat med detta pulvret & Bella visar inga tendenser på återfall utan magen växer & hon går ute i hagen nu som hon alltid gjort/styr & ställer med allt & alla...

Bella har idag bara 5 veckor kvar till beräknad fölning   

Jag hann lagomt hämta mej från att Bella blivit frisk innan NÄSTA smäll kom.

Min uppfödning Blåklockans Golden Eey  (Miona) hade även hon  blivit dålig hon också i FÅNG & hon var sedan tidigare dålig på annat vis också så henne ägare Sussi & Per Arne beslöt att hon skulle få sluta sin dagar då medecinen hon fick inte hjälpte alls. Så nu mer så är hon ängla häst & gallopperar glatt på dom evigt gröna ängarna med sin "extra mamma" Rumba    

Vi fick en kort tid tillsamman jag & Miona dock stämde inte kemin mellan oss så beslutet att låta henne få flytta till mina vänner var lätt. Tack Miona för den tid vi fick ilag, fasten du kanske inte tror det så älskade jag dej som jag älskar alla mina andra hästar. bara så du vet. Vila i Frid.

Jag vill rikta mitt varmaste TACK till er Sussi & Per Arne som tog Miona till era hjärtan & öppnade erat stall för henne. Hos er fick hon den "familj" som hon så väl var värd. Hos er fick hon äntligen visa att hon kunde bli både kör häst & ridhäst. Ni tog hand om henne som erat egna lilla "barn" massor av kärlek från både er & "rumpis" hon kunde inte ha fått ett bättre avslut på sitt korta liv än vad hon hade det hos er, jag är så innerligt tacksam för att ni har tagit hand om henne på allra bästa vis. TACK   

Trodde efter detta som hänt att NU måste väl ändå allt kunna lugna ner sej iaf. Inte då....

I fredags kväll när jag skulle ta in Zorry så kunde han knappt röra sej, i mörkret kunde jag bara se att han hade svårt att röra bakdelen, paniken steg är detta slutet också ???

Väl inne i stallet så såg jag direkt vad som felade höger bak kota var JÄTTEsvullen & han var tjock över benet. HJÄLP vad hade hänt ? tankarna bara snurrade. Fick tips av min fina vän Berit  hur jag skulle gå till väga sagt & gjort 23:30 så kröp jag runt i spånet på alla fyra & försökte kyla ner svullnaden, tack & lov hjälpte detta för nästa dag var svullnaden hälften så stor men för säkerhets skull så var mina goa vän Matilda så snäll & lånade ut Anrika gel till oss så nu smörjer vi med det & i skrivande stund så törs jag nästan säga att svullnaden har lagt sej helt & hållet, nu håller jag bara efter så att detta inte ska blossa upp igen.

Zorry har troligtvis vrickat/stukat sej i hagen då han med största sanorlikhet "busat" med tjejerna i hagen brevid. Tack & LOV så slutade detta lyckligt som det ser ut idag iaf.

Har länge sökt efter ett BRA & prisvärt regntäcke till Zorry men inte hittat något som passat "min kassa" . Men fick tips av Emmah om travponnybutiken på nätet & där hittade jag många fina täcken till just shetland & bra priser också. Så nu mera har Zorry fått ett "tufft" nytt regn täcke från Globus Sport. Superbra kvalitet & till en i mina ögon "billig peng"

Tuff kille som det är full race i måste ju ha ett tufft täcke också        

Igår hade jag & "små tjejerna" BUS KUL i snön    känner mej så lyckligt lottad över att ha dessa små juveler på min gård, men snart så flyttar Dandi upp till sin ägare Catherine & jag ska medge att jag GRUVAR mej för den dagen hon ska åka denna lilla tös ger mej så oerhört många skratt med sitt "bus liv" hon har hittills gått genom livet med att bara leka & ha roligt så nu måste vi börja & lära oss att gå i grimma också så inte matte catherine får hem en allt för ohanterad häst   

Avslutar detta blogginlägg med en kladdig pussmule tillhörande Victoria. PUSS på er